Uppvind

Film föreställningen

operator — Thu, 05 Oct 2006 16:25:00 +0000

Här är några filmklipp från Uppvind. Upptagningen är gjord live på föreställningen den 12 oktober 2006. Den filmades med två kameror och ljudet togs upp separat på 16 kanaler. Klippen är kortade delar av olika scener och utgör sammanlagt 29 minuter av operans totalt 105 minuter.
Spacebar=play/pause. (Första gången måste man starta med musklick.) Piltangent vänster/höger växlar spår. Upp- och nedpil volym. Observera fullskärmsknappen.

Get the Flash Player to see this movie.

operator — Wed, 04 Oct 2006 17:31:00 +0000

Uppvind

operator — Wed, 04 Oct 2006 17:30:00 +0000

Uppvind är en opera som skapats under 2006 och som hade premiär 4 oktober 2006 på Atalante i Göteborg. Operan är ett samarbete mellan flera konstnärer.

Denna blog är en projektblog där vi löpande publicerat, och förtsätter publicera, arbetsmaterial, repschema, ljudfiler etc.

Mer:

Nyoperan Uppvind är ett multiscenkonstverk där operans konstnärliga form och tilltal möter en ljudvärld inspirerad av kabaré- och folkmusik, rock och electronica. Allt i nära samklang med koreograferad rörelse och en bildvärld där små livefilmade modeller i scenrummet blir till storslagna projektioner på storbildsduken.

Berättelsen utspelar sig under tre dagar på ett kafé, någonstans i världen. Där
träffas en man och en kvinna för att reda ut en lika lång som trasslig relation. Den redan tillspetsade situationen skruvas ytterligare av ett hot utifrån, i staden, från staden. Vi följer deras utveckling under dessa dagar, och under tiden får vi möta figurer som flygande elaka flickor och vita sanningssägande möss.

Kompositören och författaren Niklas Rydén har i samarbete med bildkonstnären Jim Berggren och en rad artister och konstnärer lekt och laborerat fram detta nya koncept för musikdramatik och bildberättande. Resultatet har blivit en nyopera i tre akter med sexton medverkande sångare, musiker och dansare där alla deltar i bildskapande, rörelse, sång och performance.

Uppvind tar sin utgångspunkt I en brinnande kärlek till operaformen och totalteaterns förmåga att berätta historier. Ambitionen har varit att återerövra det musikdramatiska berättandet från 1800-talets stereotyper och se vad som händer när man använder operans storvulenhet, sentiment och yviga gester – utan den skolade röstens objektivitet, förmåga till distansering och förkonstling. En annan utgångspunkt har varit att berätta en historia på flera sätt samtidigt – i text, musik, bild och rörelse – utan att de olika språken förlorar sin självständighet. Detta görs möjligt av ett fysiskt och mentalt rum som uppmuntrar de medverkande att överträda sina egna konstnärliga roller. Bildmakaren dansar, dansaren sjunger, musikern spelar teater och sångaren målar bilder med kameran. Tillsammans bygger de en alldeles egen och underbar värld!

Ny film från april 2007

operator — Thu, 21 Sep 2006 18:53:00 +0000

Här är hela första akten från nyuppsättningen på Atalante i mars. Filmen är en enkel upptagning med en kamera. Ljudet är inspelat separat och mixat.
Spacebar=play/pause. (Första gången måste man starta med musklick.) Piltangent vänster/höger växlar spår. Upp- och nedpil volym. Observera fullskärmsknapp.

Get the Flash Player to see this movie.

Nyheter

operator — Tue, 19 Sep 2006 12:33:00 +0000

070318

Så är det då dags igen. Uppvind skall spelas igen, alla är fyllda av förväntan och de som missade föreställningarna i oktober ser fram emot en ny chans. Det blir nu en förnyad version som dels hunit mogna lite grand, men framförallt har vi nu med två stråkmusiker. Emma Nordlund på cello, och Livet Nord på fiol, är nya i ensemblen och tillför en ny dimension till musiken. Missa inte!
//Niklas Rydén

061112

Nu är vi tillbaks igen efter nästan tre månaders frånvaro av uppdateringar. Under denna period har vi haft en fem veckors repperiod mättad av en en enorm arbetsinsats och ett socialt sammansvetsande utan like. Det var jobbigt, utvecklande, svårt, nervöst och väldigt roligt. Sedan spelade vi sex föreställningar i oktober. Det var fantastiskt på alla vis. Vi fick väldigt starka, berörda och engagerade reaktioner från publik i alla åldrar. Detta gjorde oss helt säkra på en fortsättning. Vi skall göra en nyuppsättning redan i mars och sedan försöka spela bland annat i Stockholm.
Den näst sista föreställningen, torsdag den 12 oktober, filmades. Klipp och stillbilder från denna går att se här:

Film från föreställningen

Bilder från föreställningen

// Niklas

060821

Efter ytterligare en period på Orust, interfolierad med 40- och 50-årskalas, samt flytt (jag har flyttat under sommaren), är så en första version av all musik "färdig" i sin skissform. Jag har alltså skrivit mig igenom hela operan och det enda som inte finns som skiss är kören till slutversionen av "Ensam galning" i slutet av akt 1. Lägg märke till att väldigt mycket av sången skall en oktav upp, speciellt i scen 3 och 4.

Akt 3, Scen 1, där kvinnan och mannen försöker tala och avslutar i ljuva minnen om kärlek. Länk här.

Akt 3, Scen 2, där man får reda på allt om flickan och musen och operan Uppvind har sin lodpunkt. Länk här.

Akt 3, Scen 3, där alla sitter nedböjda och oroligt SMS:ar. Länk här.

Akt 3, Scen 4, där kvinnan sparkar en stol, allt rinner över för henne, och alla skriker. Länk här.

Allt avslutas sen med "Minnet är kortast", och "Om och Om", som vi gjorde i juni.

//Niklas

060811

Efter fyra dagar på Orust finns nu skisser till fem scener till.

Akt 1 scen 3 där mannen gråter o längtar till barndomens trygghet. Länk här.

I Akt 1 scen 4 o 5 kommer musen in o alla avslutar ihop. Länk här.
(Slutkören är bara komp utan sång. Alla skall här sjunga texter från det de sjungit tidigare i akten.)

Akt 2 inledningen med KuKluxKlan-kör. Länk här.

Akt 2. Mannens nya scen, scen fyra, med antikrigssång. Länk här.

Ha det bra//Niklas

060806

Här kommer så en råskiss på nästa scen i akt 1, scen 2, i vilken vi får träffa den lilla flickan för första gången. Den går att lyssna på

Länk här.

//Niklas

060801

Hej kära vänner

Hoppas allt väl med er. Själv har jag efter några veckor med textfix varvat med flyttbestyr o lätt förvirring äntligen börjat komponera. Igår o idag gjorde jag skiss på scen 1 i akt 1. Länk finns nedan för den som vill lyssna. (Det är oredigerad råskiss. Ha gärna libretto med för att se vem som sjunger. Alla kvinnoröster skall givetvis upp en oktav sen. Jag har klippt in den gamla inspelningen av "Ensam galning". Den känns lite matt här vad gäller instrumentering. Tänk in mer komp o kanske kör.)

Länk här.

Så nu stundar fyra veckors koncentrerat kompononerande så tror jag det är klart tills repetitionerna börjar. (Möjligen kontaktar jag Daniel för o se om han har tid att hjälpa till m noter.)

Som jag ser det blir det orimligt med work in progress under dans o teaterfestivalen. Så vi lägger ned det.

Ha det bra! //Niklas

060725

Uncas o jag har haft två skrivardagar och ett antal rimm och knasiga idéer senare är librettot äntligen såpass klart att jag kan börja skriva på musiken. Läs det under libretto-menyn eller ladda hem pdf här.
Vi hörs // Niklas

060722

Vi hade möte i måndags. Jim, Tora, jag och vår nya medarbetare, Karin Jatta, som skall göra kostym. Välkommen Karin!

Vi jobbade också med en infotext som Uncas lagt grunden till. Kan laddas ned här.

Vidare bytte vi namn till bara "Uppvind".

Jag har själv haft lite svårt att komma vidare med texten, hitta kreativ energi för att göra den så färdig att jag kan börja med musiken. Nu tror jag dock att det närmar sig och att librettot blir färdigt till helgen. Jag upptäckte att i akt 2 var inte mannen med över huvud taget. Därför har jag lagt till en scen med mannen och musen. Den skall in efter scen 3, efter att kvinnan sjungit att "nu är han död, jättedöd…" etc o dansarna gjort sin golvrörelsesläporyck-performance. En skiss till denna text kan laddas ned här.

Jim gjort skisser i 3D på hur en scenografi baserad på pallar som kan fungera som stolar, bord, projektionsytor, skärmar etc. De skall vara enkla, avskalade, och förmodligen vita. De utgår från ett 60x60x60 cm mått. Bilder finns här.

//Niklas

Mailarkiv

operator — Mon, 07 Aug 2006 21:35:00 +0000

060811

Hej alla

Först möte: Vi som kan tar möte på måndag. Fast inte kl 11 utan kl 12, för vi måste ha möte på Atalante först.

Jag är just hemkommen efter fyra kompositionsdagar på Orust och det flyter på bra. Akt 1 och 2 är nu i stort sett färdiga. Återstår Akt 3. Nedan finns skisser.

Först scen 3 i akt 1 där mannen gråter o minns barndomens trygghet är byggd på en improvisation av Lisen o Malin som jag har bearbetat o komponerat:

http://www.niklasryden.se/audio/A1Scen3.mp3

Scen 4 o 5 ligger i en fil. I scen 4 kommer musen o talar m mannen o sjunger Virra Firra om stress o press. Sen scen 5 där alla strålar samman. Slutkören sjunger alla till kompet av Ensam galning från scen 1. Den har jag inte skrivit än, så i slutet ligger bara kompet. Men tanken är att alla sjunger text från sina sånger från Akt 1 till samma komp. Här är länk:

http://www.niklasryden.se/audio/A1Scen4_5.mp3

Till Akt 2 finns två nya tillägg.

Inledningen med Ku Klux Klan kör:

http://www.niklasryden.se/audio/A2Scen1.mp3

Och så mannens nya scen i akt 2 med antikrigssången Ring, ring i kyrkklockor ring

http://www.niklasryden.se/audio/A2Scen4.mp3

Så efter möten på måndag kör jag vidare med Akt 3. Det kommer att gå vägen. Hur det går med noter får vi se. I värsta fall får vi ta det på gehör o med visst notarbete under repperioden.

Vi hörs snart

Hälsningar Niklas

060807

Hej

Vi hade möte idag. Soledad, Jim, Uncas, Alex, Michel o jag. Bra möte. (Välkommen in i projektet Alex!) Här är snabbprotokoll.

• Vi tittade på en första kub-pall, ett vitt objekt på 60x60x60 cm som Jim byggt. Kändes bra. Vi pratar om att ha 12 sådana som man kan sittapå, stå på, bygga grupper av, ha till bord, eller bygga projektionsyta av. Jim skall testa att bygga en som är 50x50x50 också för att känna på det formatet. Det blir kul objekt att kunna arbeta sceniskt med. (Skisser finns på bloggen.)

• Vi pratade om Jims trycksak, det grafiska häftet. Texter skall fram. Vi tror vi kan utgå från citat ur librettot. (Kändes rätt kul när man bara plockade meningar ur sitt sammanhang o krockade dem med bilder.) Detta arbete har vi med som hemläxa till det möte den 22/8 kl 13 som vi spikade. (Även andra textidéer är OK.)

• Möten: Ett nästa måndag den 14 kl 11. Sen den 22 kl 13. (Jag har ändrat tiden.)

• Bestämdes att alla som vill o kan får 3 fribiljetter t Dans o Teaterfestivalen. (Se separat mail.)

• Lägesgenomgång musik: Niklas är halvvägs in i första akten o hoppas göra färdigt den o lite på den andra denna vecka. Sen finns nästa vecka o dans o teaterveckan för den rätt omfattande 3:e akten. Notskrivningsass lär behövas. Jag skall kolla med Daniel. (Fler tips????) Ev fler musiker samt kör tar vi beslut om när vi träffas.

• Produktionsfrågor:
Tora kanske kan träffa Alex i veckan? (Även om jag är på Orust.)
Uncas programtext togs emot med entusiasm. (Skulle till någon finjustering.
Alex gör förslag t flyer för dans o teaterfestivalen. Använder Jims bilder o Uncas text.
Blogens värde som ansikte utåt framhålls.

Ja det var väl det vi pratade om…

Skall bli kul när vi sätter igång.

Många Hälsningar Niklas

Annan text

operator — Mon, 07 Aug 2006 21:24:00 +0000

Lite om synopsis o karaktärer som de såg ut i juni finns här. (Ett förarbete till librettot.)

Det första librettot finns här.

Några märliga sidospår i textskapandet finns här.

Finansiering

operator — Mon, 10 Jul 2006 11:35:00 +0000

Projektet stöds av:

Konstnärsnämnden
Sveriges Bildkonstnärsfond
Västra Götalandsregionen
Göteborgs Kommun
Stiftelsen Framtidens Kultur

Libretto

operator — Sat, 08 Jul 2006 23:13:00 +0000

| Uppvind |

libretto v 1.2, 23 juli 2006
niklas rydén

Hämta som pdf

I princip alla scen-anvisningarna sjungs av kören. Alla repliker sjungs.

AKT 1

Scen 1 (Mannen, kvinnan)

Det är alldeles vitt i dimman. Mannen går över det lilla torget och in genom dörren till caféet. På trottoaren utanför slåss två tuppar. Deras fjädrar fastnar på fönstret i fukten. En polisbil passerar. Mannen slår sig ned bredvid kvinnan som sitter närmast fönstret.

Han
Spårvagnarna gick inte. Det var avspärrat. Jag blir så trött!

Hon
Det kan bara bli bättre. Inget kan bli sämre. Inte ens du. Ingen.

Han
Jodå. Hörde du om den nya lagen? Att de skall förbjuda duntäcken för att det skall gå åt mindre fåglar. För att spara – på fåglar.

Hon
Påfåglar är helt otroliga djur! Har du sett en påfågel spela?

Han
Hur kan du prata om fåglar just nu!

Hon
Det var du som började!
Nu kommer brandkåren också.

Han
Vad händer?

Kyparen kommer med kaffet mannen beställt. Den lilla lokalen har stora fönster mot torget. Grupper av människor på torget försvinner in i det mjölkvita. Tupparna är borta. Vid två av borden bläddrar någon i tidningen. Klockan är tio och tomma kaffekoppar trängs redan med urdruckna glas.

Hon
Tror du det kommer att hända nå't?

Han
Det är ingen som vet.

Hon
Tänk att det bara är tre kvarter härifrån. Helt overkligt!

Han
De tror att det är en ensam galning. Eller inte. Ingen vet någonting.

Dimman har lättat och i grådagern ser man det blåa röda blinkandet från avspärrningen lysa upp fasaden längst bort. Det är vackert. Mannen reser sig och går ut för att röka. Två brandbilar kör förbi.

Hon (Sång)
En ensam galning, det var väl skönt
En ensam galning, hoo
En ensam galning, skimrar så grönt
En ensam, ensam, doo

(Ev en till a-vers med text)

Det blir så mycket enklare
Om det är någon, om det är nån som inte
Vet vad han gör
Inte förstår varför

Det gör så mycket ondare
Om det är någon, om det är nån som vet hur
Illa han gör
Som vet precis varför

En ensam galning, det var väl skönt
En ensam galning, hoo
En ensam galning, rimmar på grönt
En ensam, ensam, doo

Mannen står kvar utanför caféet och röker. Han plockar fjädrar från fönstret. När alla stigit av bussen på hållplatsen intill släcker han cigaretten och går in igen.

Scen 2 (Flickan, Mannen, Kvinnan, Kören)

Utanför fönstret är det rörelse. Det blåser. Det märks att det är lunchtid. Två sällskap kommer in genom dörren. Det blir väldigt trångt och plötsligt sitter en liten flicka med svart tovigt hår uppe i taket. Hon tittar ner på de andra. Mannen ropar till henne.

Han
Du kan inte sitta där uppe. Du kan ramla ner o skada dig.

Flickan
Det blåser rosa uppvind. Du förstår inte. Uppvind, tuppvind.

Flickan vilar behagfullt ironiskt med ena armbågen mot taket.

Flickan (lite sånglikt)
Ni vet ingenting. Ni tror att bussen bara kommer och går. Att den aldrig står. Att det finns bjällror på vintern. Dumma!

Flickan rullar runt och sätter sig upp. Hon flinar ner mot dem. Samtidigt som hon nynnar på en sång släpper hon ut sju vita möss som börjar springa i en cirkel runt henne.

Flickan (fortsätter)
Ni trodde ni fått så ni teg! Men nu är det här på riktigt! Det går bra att lura sig själv. Att lura, tura, sura! Skit! Det är ni.
Ni vinglar i tanken. Dumma struttar! Det är inte nån annan. Nån annan stans. Utan vett och sans! Ta er för pannan. Det är besvär. Här.
Ni vet ingenting! Ni tror att uppvind är tuppvind och alltid består. Att det finns kossor i gräset. Dumma!

Nere på golvet ropar mannen till kvinnan.

Han
Ta ner henne! Hjälp mig. Hon är ju helt galen. Hon kan inte göra så här!

Hon
Bry dig inte om henne. Hon stör ingen däruppe. Kom och sätt dig här.

Det blir plötsligt mörkt. Kristallkronan slocknar och den gråa dagern i fönstret bländar mer än lyser upp. Uppe i taket sitter flickan med två levande ljus vid sin sida. Hon tvinnar sitt mörka toviga hår mellan fingrarna medan hon sjunger.

Flickan och kör
Det går en ängel kring vårt hus
Med två förgyllda ljus
Han bär boken i sin hand
och barnet i sin famn
Nu somna vi i Jesu namn
Amen

(några repriser)

Flickan är borta. Allt lyser som vanligt igen. Det är bara kvinnan och mannen och deras tomma koppar kaffe.

Han
Alltså. Jag fattar inte. Hur kan man bära två förgyllda ljus, en bok och ett barn på en och samma gång. Jag fattar ingenting.

Lunchen är slut. Trådbussen kör förbi på sin ändlösa färd fram och tillbaks. Tvingad till sin väg av den outslitliga elektriska ledningen med alla gråsparvar som bara lyfter ett ögonblick när den far förbi. En vit mus kilar över golvet och klockan slår två.

Scen 3

Det är eftermiddag. Mannen är ensam på caféet. Han låtsas läsa tidningen. Men egentligen är han nån helt annanstans. Han gråter hejdlöst och vet inte om han skall gå ut eller stanna kvar. För det bara fortsätter.

Han
När det bara kommer över mig. Jag vet inte.
Skulle vilja sitta bak på cykeln. I stolen på pakethållaren. Med mammas stora mjuka blåa kappa framför. Blunda, känna vinden, farten och bara lita.
Lita på. Lita till. Lite till.
Var är du? Varför finns du inte? Hur tror du det känns att bara vara? Utan?
Jag minns höstarna mest. När träden fortfarande var gula i det kyliga klara.
Jag levde. I mig.

Utanför håller någon på att kasta glasflaskor i containern. Det väsnas. Huset vibrerar också av bilen som parkerat utanför med motorn på. Mannens gråt upphör när han ofrivilligt börjar läsa notisen om hur Mick Jagger bestigit Mount Everest i sällskap med tio djurrättsaktivister från gamla Östtyskland.

Scen 4 (Musen, Mannen, Kör)

En av de vita mössen sitter plötsligt uppe på bordet. Mannen blir rädd och ställer sig på stolen. Iiiiiii… Iiiiiii… När musen börjar tala till honom lugnar han sig dock och sätter sig ned.

Musen
Jag minns inte min mamma så noga. Inte någon pakethållare heller. Det finns inga cyklar i Musistan. Bara vagnar. Vagnar som dras av små sparvar. Som inte kan flyga. Men varför all denna gråt?

Han
Det är bara att allt går så fort. Allt håller på. Det går inte att stå. Still. Inte ens för den som vill.

Musen
Hos oss finns ingen stress. Ingen som är less. Det är ingen idé. Det är bättre att se. Och ta det som det är. Det finns till och med en lag mot görande på tid, och ett påbud som låter så här:

Kör (är med under Virra Firra sången)
Jag kan, jag skall, jag vill…
Jag kan, jag kan, jag vill, jag vill
Jag skall. jag skall, jag skall
Jag måste, måste ,måste, måste…

Musen
Virra Firra Dirra
Jag kan, jag kan
Jag måste kunna
sluta irra, irra

Vinna Finna Dinna
Jag vill, jag vill
Jag måste vilja
sluta hinna, inna

Vicka Ficka Dicka
Jag skall, jag skall
Jag måste skola
sluta hicka, icka

Vippa Fippa Dippa
Jag kan, jag kan
Jag måste kunna
sluta slippa, trippa -pa -pa -pa

Villa Filla Dilla
Jag vill, jag vill
Jag måste vilja
sluta trilla, illa -la -la -la

Vissa Fissa Dissa
Jag skall, jag skall
Jag måste skola
sluta gissa, issa -sa -sa -sa -sa
-sa -sa

Satsa på dig själv istället. Nu. Hu-u…

Kör
Vem är du
Vad vill du mig
Vad vill jag dig just nu. Säg!

Vem är jag
Vad vill jag mig
Vad vill jag mig just nu. Säg!

Scen 5 (Alla)

Det har börjat skymma när dörren öppnas och kvinnan kommer in. Ute på torget verkar alla röra sig i riktning bort från avspärrningarna, som i en långsam koreografi. Till och med duvorna struttar makligt därhän. Kvinnan tittar lite uppgivet på mannen.

Hon
Sitter du här ensam och tycker synd om dig?

Han
Nej jag pratar med den vita musen.

Hon
Jaha!

Musen
Har du sett sex vita möss? Jag har letat överallt. Det är så mycket trafik och manniskor.

Hon
Nej. Kanske är de fast därborta. Det verkar vara nåt på gång. Alla drar sig därifrån.

Musen
Säg inget till flickan bara. Hon blir så arg om de är borta.

Hon
De säger att det måste vara organiserat. Att det är för stor precision.

På torget håller frukstånden på att slå igen. Flickan med det svarta toviga håret kommer flygande i en svärm av sparvar. Väl inne på caféet sätter hon sig på kanten av stolens ryggstöd.

Flickan
Det är klart. Det är klart det är en hämnd. För usel moral, för elakt förtal, för
släpphänta val.
Gud så skojigt. Det kommer att ta flera dar. Jag kunde se hur rädda alla var.
Kan ni ha, kan ni ha, kan ni ha-ha-ha-ha-ha-ha-ha-ha-ha.

Slutkör (Alla, och kören)

Kvinnan
En ensam galning, det var väl skönt…
En ensam galning, ho-o-o…

Mannen
Var är du? Varför finns du inte? Hur tror du det känns att bara vara? Utan?

Flickan
Ni vinglar i tanken. Dumma struttar! Det är inte nån annan. Nån annan stans. Utan vett och sans! Ta er för pannan. Det är besvär. Här.

Musen
Virra Firra Dirra
Jag kan, jag kan
Jag måste kunna
sluta irra, irra -ra -ra -ra -ra

Flickan
Hallå! Var är mina möss!!

Ute är det helt mörkt och torget är nästan öde. En ensam duva hoppar upp och ned på en plastpåse som inte vill öppna sig. De blåa och röda ljusen blinkar fortfarande och klockan slår åtta.

AKT 2

Scen 1 (kören)

Det är tidig morgon den andra dagen. Avspärrningarna är kvar. När trådbussen åker förbi sitter den lilla flickan mellan elbygelns armar och tovar sitt svarta hår. Hon räknar sparvar och kastar giftpilar på alla mörkhyade hon ser. Runt torget ropar kyrktupparna hest till varandra.

Kören
Klockan är sju. Kuckeliku. Ku-ku-ku.
Ku-klux-klan, han är från iran, iran, nej Kurdistan.
Ku-klux-klan, är han inte från stan. Hu. Hu.
Klockan är sju. Kuckeliku. Ku-ku-ku.
Ku-klux-klan, han bär en turban, turban, från Afghanistan
Ku-klux-klan, är han inte från stan. Hu. Hu.

Långtbortistan (ful somm fan, pakistan)

Scen 2 (Kvinnan, Musen, Kör)

Ute på torget pickar duvorna i marken. En går i cirkel, sjuk.
Mamman med brandgul barnvagn passerar för tredje gången. Spårvagnarna går inte idag helle.
Det är gråkall våreftermiddag och små tanter skvallrar utanför affären. Den ensamma duvan lägger sig ned för att dö.
Inne på caféet finns bara kvinnan. Hon pratar med den vita musen som sitter på bordet.

Kvinnan
Han kunde väl väntat, han kunde väl ha väntat. Han kunde väl väntat tills jag var femti. Han får inte dö så. Får inte dö så. (repris)
Man kan inte överleva sina barn. Jag kan inte.

Musen
Min mamma, min mamma, blev uppäten av en katt, när jag var bara tre veckor. Det var otäckt. Det var otäckt…

Kvinnan
Jag vet inte vad han skulle i Afghanistan och göra. Vet inte. Vet inte.

Kör
Talibaner. Och USA. Ha-ha-ha-ha-ha-ha-ha…

Musen
Smällar. Smällar. Smällar. Min bror fick ta smällen, bror fick ta smällen i en fälla i källaren. Han satt fast, han satt fast, han satt fast nästan två dygn, innan han dog.

Instrumentalt och dans

Kör (kommer in)
Han kunde väl väntat…, Min mamma uppäten av en katt… etc
Slut: Han får inte dö så! I en fälla i källaren. Man kan inte överleva sina barn.

Scen 3 (Kvinnan, Musen, Kör)

En kvinna och hennes tolvårige son kommer in genom dörren till caféet. De grälar. Pojken bär sin ettåriga syster på armen. Hon är arg. Aa-, aa-, aa.
Den vita musen ligger på rygg och håller en liten liten bok mellan tassarna.

Musen
Barnaga förbjöds redan på 1940-talet i Musistan. Det blev bra. Nu är det bara katter, fällor och flickan med det toviga håret vi fruktar.

Ojdå! Här står att Afghaner, står att Afghaner är en slags hundar. Slogs din son med hundar?

Kvinnan och kör
Som hundar. Just som hundar. Trogna, utan att vilja. Hundar. Hunsade. Inte tänka. Bara lyda. Saken. Den goda.
(3 repriser)

Kvinnan
Vi hade en hund. Vi hade en hund, en tax. Vi gick där i ur och skur. Med kopplet fäst i barnvagnen. Ett universum. Ett liv.
När han blev större skulle han hålla kopplet själv. De drog iväg! Drog iväg. Ramlade, skrattade, slickade. Tra-la-la…
På fotografiet. De leker. Leker. Leker. Tvillingar. Som tvillingar. Som hundar.
Som hundar. Precis som hundar.
Och nu är han död. Jättedöd. Precis allt. Allt.

Scen 4 (Mannen, Musen, Kör)

Flickan med det svarta toviga håret flyger förbi utanför fönstret. Hon sätter en lapp på utsidan av rutan. Mannen, som just kommit in går fram och läser:

Han
"De bultar på porten. Tar hornen från hjorten. Kör ned er i lorten. Snart är det dags för er. Ni ler. Men snart är det slut! Med ett tjut! Kan ni ha, kan ni ha ha ha ha ha…"
Hon är galen!

Hon
Hon kanske har sett nåt?

Han
De sade på radion att många nu kräver att man skall slå ut dem en gång för alla. Att anfall mot roten till det onda är det enda som hjälper. Att tala till dem på deras eget språk.

Sång. (Förmodligen av mannen.)

Spring, spring, till klocktornet, spring
Låt mässingen rusa dig fri
Ring, ring, i kyrkklockan, ring
Sätt huvudet mitt inne i

Så slipper du ljudet från skriken i mörkret
och dånet från flyget som härskar på himlen
Så slipper du gråt från de rasande husen
och larmet från luften med svart helikopter

Spring, spring…

Ja slå, slå, slå
Så stoppar du våldet och ondskan och skriken och Puff!
Ja så, så, så
stick ögon för för ögon dra tänder för tänder, ta våldet i tjänst mot de dummares våld, ja var tuff!

Spring, spring…

Så slipper du klagan från tuslitna själar
och tjut från raketer som rusar i natten
Så slipper du ropen från krossade drömmer
och vrålet från bränder vars rök skymmer månen

Spring, spring…

Scen 5 (Flickan, Mamman, Kör)

På torget kommer ny information ur högtalarna på spårvagnshållplatsen. Inne på caféet försöker mamman och de två barnen fika. Flickan med det svarta toviga håret svävar liggande genom rummet. Sssch, sssch, sssch. Hon skjuter ärtor med ett rör mot ettåringen som sitter i barnstolen. Rrrr, rrrr, rrrr.

Flickan
Snorunge, horunge, lortgris, skjortgris
Skitstövel, Vitstövel, Blekfis, Vekfis
Ärta kan du ha, kan du ha ha ha

Barnet som får ärtorna på sig blir oroligt. Mamman förstår inte vad som händer. Så hon ropar.

Mamman
Wilma! Hur bär du dig åt. Det går ju inte att fika med dig längre.
Wilma! Hihihi. Lugna ner dig. Det går ju inte att ha dig i möblerade rum.
Var har du din napp?
Wilma! lugna ner dig. Du får inte äta sånt. Hihihi.
Wilma hur bär du dig åt. Din skitgris! Nu går vi.

Flickan
Snorunge, horunge, lortgris, skjortgris
Skitstövel, Vitstövel, Blekfis, Vekfis
Ärta kan du ha, kan du ha ha ha
Jag vill va som du, bra som du…
Va som du, bra som du…

Flickan och kör
Det går en ängel kring vårt hus
Med två förgyllda ljus
Han bär boken i sin hand
och barnet i sin famn
Nu somna vi i Jesu namn
Amen

(minst 4 repriser i olika arr)

Bip-bip. Bip-bip. Bip-bip. Bip-bip. Cafédörren låter varje gång nån kommer eller går. När flickan flyger förbi igen tar hon den vita musen och stoppar ner den i sin påse. Ute har ytterligare två duvor dött och klockorna slår fyra.

AKT 3

Scen 1 (Kvinnan, Mannen)

Det är lustigt hur alla rör sig i samma stråk. Fram och tillbaks på osynliga vägar, som om torget inte vore fritt. Det är eftermiddag och avspärrningen är inne på sin tredje dag. Två duvor får äntligen hål på plastpåsen under bänken och börjar frossa. Inne på caféet sitter mannen och kvinnan.

Han
Jag är rädd. De säger att det är sex möss med band av stavar kring magen. Och en fjärrmekanism.

Hon
Det är inte deras fel. De råkade komma förbi och blev tvingade.

Han
Men de springer runt mitt i sta'n. När som helst kan det hända. Då är det slut.

Det blir tyst för en stund. Orden tar slut ihop med tanken att förstå. Det är mycket och det är inget. Att säga. Kråkorna har jagat bort duvorna och äter allt.

Hon
Hörde du om strömstar… Du lyssnar ju inte!

Han
Va?

Hon
Du lyssnar inte! Jag sade att de sett strömstaren död nere vid bäcken.

Han
Jag lyssnar visst. Kan man inte få tänka lite.

Hon
Två duvor först och nu strömstaren. Vet du att strömstaren egentligen är lika praktfull som påfågeln. Mindre, men lika grann.

Han
Om man inte får tänka kan man inte ha nåt att säga.

Hon
Du hade aldrig nåt att säga. Det var så svårt. Det gick inte. Bara tyst.

Han
Jag ville prata. Jag ville mycket. Jag vet inte…

Hon
Det är det som är problemet. Du vet inte. Du måste våga. Våga vara.

kort mellanmusik

Han
Minns du påfågeln som dök upp i snön ute i parken. Vi blev nog lika rädda som hon.

Hon
Det var inte en hon, det var en han. Förresten pratade de på radion om fåglarna som dör. Om det hänger ihop. Om det är gift eller så.

Han
Gift, gifta, giftigt. Förgifta. På engelska är gift en gåva. Du ville aldrig ha mig. Det var därför. Jag kommer aldrig att bli gift.

Hon
Du skall alltid lägga allt på andra. Det är inte andras fel allting. Det har aldrig läkt. Det som du gjorde. Och nu allt annat…

Kvinnan gråter. Kort mellanmusik

Han
Du måste prata om det. Han är borta, men du måste fortsätta. Du kan inte bara stänga.

Hon
Varje natt drömmer jag hur jag sitter i en tjusig motorbåt och rutschar okontrollerat utför en brant ränna. Som Flumeride fast otäckt på riktigt. Sen tar det bara stopp i en smäll och jag vaknar. Ofta med ett skrik. Eller så är det två onda kvinnor med en drakfalk. De får allt att brinna. Fåglar, hundar, barn och jag vaknar igen.

Han (reflekterar för sig själv)
Det är inte konstigt. Först hans far, och sen han. På två år.
Undrar hur det blivit om jag varit far. Det var ju så nära.

Hon (reflekterar för sig själv)
Det är när man inte kan sova. Tankarna går igång och värmen. Sen blir det ljust. Ljust men inte klart.
Vill du ha kaffe?

Han
Ja tack.

Kvinnan hämtar kaffe.

Han
Jag tror jag varit en bra far. Jag önskar att…

Hon
Tror du man kan bli galen bara sådär? Jag känner mig så konstig…

Han
Jag önskar man kunde backa 20 år.

Hon
Jag får så det bara svartnar. Det är nåt fel i hjärnan. Tror du det är det?

Han
Det var aldrig min mening att göra illa. Att göra någon illa.

Hon
Så ibland blir jag alldeles yr o precis svag i benen. Jag tror jag är sjuk.

Han
Hallå! Du är inte sjuk! Det har du aldrig varit!

Hon
Men du lyssnar ju inte. Du bara drömmer!

Han
Du har aldrig velat drömma. Du är så praktisk!

Hon
Jaha! Jag försöker berätta att jag är orolig och du säger så.

Han
Du är orolig. Ja. Men jag lovar. Det är inte nåt farligt.

Liten paus. Mer romantisk mellanmusik.

Han
Minns du hur påfågeln spärrade upp fjädrarna mot snön. Och skrek! Som vi sprang!

Hon
Tänk att något så vackert kan låta så hemskt? Som en blandning av flyglarm, rådjur och trasig operasopran.

Kärleksduett

vers

Hon
Minns du ljuset från båtarna i natten, på blåsvart medelhav.
(Han: Jag minns. Jag minns.)

Han
Minns du huset med rostig pump för vatten, och berg med mossvit lav.
(Hon: Jag minns. Jag minns.)

refräng, båda

Det är märkligt hur skör den tråd som bär,
kärleken ändå är
Samtidigt väver tiden band
som aldrig kan gå helt isär

Det är märkligt hur vi trots alla besvär,
längtan till kärleken när
Samtidigt står det i ödets hand,
att kärlek är allt som vi är

Åren går, en del består
Som den tystnad i närhet som en gång var vår

Nu finns inte mer, hur du än ber,
än det du själv bär i ditt inre kvarter

vers

Han
Minns du natten vi sov under bar himmel, vid Dover, vi såg Calais…
(Hon: Jag minns. Jag minns.)

Hon
Minns du skratten, vi älskade var timme, i båten vi ankrat i lä.
(Han: Jag minns. Jag minns.)

Refräng igen

Scen 2 (Flickan och musen. Mannen.)

Ute på torget råder ett egendomligt lugn. Det är nästan helt tomt. Som om man väntar på något. Inte en fågel syns till. Den lilla flickan sitter under ett av borden och tovar sitt hår i små virvlar.

Flickan
Gud så gulligt med såna små turturduvor. Fast det blev ju aldrig nåt. Så det kan ni ha! Kan ni ha-ha-ha-ha-ha-…

Musen
Hjälp. Jag kvävs! Släpp ut mig!

Flickan tar upp plastpåsen med den lilla vita musen och håller den i luften.

Flickan
Tyst med dig. Du lät de andra sticka iväg. Nu kan du ha! Kan du ha-ha-ha…

Musen
Hjälp. Jag dör! Hilfe! Hilfe! Jag måste ha luft. Måste ut.

Mannen går fram till bordet.

Mannen
Sluta! Han håller ju på att dö. Han måste ha luft! Varför är du så elak hela tiden?

Flickan gör hål i påsen, hänger den på en krok och börjar berätta.

Flickan
På min tid. Jag var liten flicka. Eller mera en ung dam. När jag var fjorton skulle jag giftas fint. Det var så. Då.

Musen
Jag andas. Andas. De får inte blandas. Kvinnor och män. Det är fortfarande. Krig. Mellan de båda. Och den starkare vinner. Alltid. I all tid.

Flickan
Han var gammal och rik. Han luktade sprit Han slog och slog. Och nå't i mig dog. Jag vägrade dock att helt ge upp. Vi grälade. Han skrek, jag grät. Han viftade, måttade, brottade och plötsligt. Ett levande ljus. Ivägen. Han brann som spruteld, som påskris som piskats i krut. Jag ville bara ut.

Musen
Hu. Hu. Han fick så han teg.

Flickan
Han dog. Och de sade det var mitt fel. Vems annars? Rådets dom var stum och hård:

Kören (sång/ramsa)
Som häxa skall du leva i frusen tid
Osalig, ilsken, aldrig blid

Och din tunga skall sjunga elaka ord
Så att du aldrig bjuds till någons bord

Du skall vakta på mössen så deras kritik
Inte kan spridas och bli till praktik

Ty mössen har kunskap om farliga ting
som hotar att spräcka de mäktigas ring

Musen (sång)
Hu, hu. Han fick så han teg. Tänk att du vågade stå emot!

När någon vågar resa sig mot, säga sant och kräva rätt
Då räcker inte längre hot, kverulans, och dåligt sätt

Då kommer Gud att sträcka ut, en hjälpsam hand, och säga stopp
Och andra kommer med till slut, och ondskans tand, rycks slutligt bort.

Hu, Hu. Han fick så han teg.

Flickan (sång)
Jag ville så väl, det var inget mer
I oskuld på väg mot en avgrund ner

Jag var bara vanlig och sa' hur det var
I tron att det räckte med det man har

Så kom rustningen på, och allting blev stängt
Ett ögonblick gick, och allt hade svängt

Det gör ont att aldrig göra nå't bra
Att aldrig få bli det som jag ville va'

Jag kunde inte mer vara mig. Vara mig. Vara jag.
Jag vill va som du. Bra som du.
Va som du, bra som du,

Kör (mässande sång)

Härdas skall du, arma liv, slipas skarp till eggad kniv
Härdas skall du, dunkla giv, inget får synas som blottar dig

En mask är ondskan, av härdat stål, ett skal som ingen svaghet tål
En mask som döljer varje spricka, som kväser och fjättrar tanken vår

Men längst därinne, finns en röst, som skulle kunna sjunga klart nån gång,
För en längtan dväljs i varje bröst, som vill spricka ut i yrvaken sång

Falla skall du, du tunga skrud, som döljer så mycken harm och hud
Falla skall du, slutligen, och ge plats för människans egna ljud

(alt: falla skall du, slutligen, i stilla mak med hjälp av Gud)

Musen och flickan i en kort avslutningsduett (sjunger varannan rad, flätar i varann)

Om du bara vågar se hur det verkligen är
Om du tänker på riktigt, stort och eget
Om du lär av historien att upptäcka lögnen
Om du väljer visa svaghet och okunskap
Om du förstår att ge är bättre än ha
Om du ringaktar makt som vilar på förtryck
Om du betänker att den andre är precis som du
Om du förlåter och drivs av en kärlek till allt

Om du bara klarar att göra allt detta
Då blir allt bra. Ja då blir allting riktigt bra.

Kan bli bra-bra-bra-bra…
Kan du ha-ha-ha-ha-ha… (samtidigt både bra o ha)

Scen 3 (Alla och kör)

På torget går en ensam duva runt de magra rester kråkorna lämnat. Trådbussen kör förbi igen. Annars är det tomt. På caféet har radionyheterna just slutat och det är alldeles tyst. Alla sitter och tittar ner och skriver SMS. Det finns mycket att berätta.

Spling (sms kommer)

Bip, bip-bip, bip, bip-bip-bip-bip, bib, bip. (trycker på olika bokstäver en till fyra ggr. Olika tonhöjd för olika knappar.)

Kan växlas med konsonantljud som ett torrt knappljud.

Och sploing för mottaget

Varvas med lite oj!, mm…! huo!, ljudliga reaktioner på vad som händer i relationen till den egna sms-en

Scen 4 (Kvinnan först. Sedan alla och kör.)

Solen skiner lågt över det tomma torget. Den tredje dagen i staden går mot skymning. Kvinnan är för en stund ensam på caféet. Allt rinner plötsligt över när hon sparkar en stol som flyger iväg.

Kvinnan (detta är en skiss)
Aa-aa-aa…
Iiii-iii…
Jävlar!
Skit!
Jag hatar det! Hatar det!
Aaaa-ooo-iiii…
Skit!
Slut! Det måste ta slut!
Ne-ej!

Jag blir va-a-ansinnig!
Hur! Hur kan nån en sekund! En enda sekund, fortfarande tro. Fortfarande tro.
Jag ha-atar! Aa-aa-aa…
Att våld kan stoppa våld o skapa fred och frid!
Aa-aa-aa. Ha-aat! Det är så dumt. Så ofattbart. Sån underbar enfald!
Att svält och slag under bältet skulle få dem att sluta kämpa för sitt. Så dumt! Så underbart, idiotiskt, fantastiskt dumt!

Flyglarm startar därute samtidigt som alla kommer in på caféet. Flickan sitter i taket och kastar kristaller från taklampan på mannen och kvinnan. Hon missar hela tiden. Musen river hål i tapeten och mannen kastar ett glas i golvet.

Kör och alla i arg tutti (texten är en skiss)

Flickan
Aa-aa-ii-ii…

Mannen
Skit!
Ooo-aaa-iii

Musen
Det får inte! Inte igen! Aldrig mer!

Kvinnan
Jävlar!

Flickan
Det måste ta slut! Ut!

Mannen
Nej! De får inte.

Musen
Ta slut! Ut. Titt-ut!

Alla
Skit!

(Oväntad o otäck tystnad i musiken.)

Det sitter plötsligt två vita möss under fönstret. Och plötsligt är allt bara totalt. Totalt vitt. Ljus. Sen är allt borta. Ingenting. Precis allt. Allt.

Kör (kanske utan ord)
Det går en ängel kring vårt hus
Med två förgyllda ljus
Han bär boken i sin hand
och barnet i sin famn
Nu somna vi i Jesu namn
Amen

Scen 5 (Musen, kören, alla)

Den vita musen sitter någon helt annanstans och läser i sin bok.

Musen
Här står att minnet är kortast. Kortare än vit dvärgmus. Dvärgmus, dvärgmus. Na-na-na-na-na-na.

Musen och kör (Slutkoral)
Det står att tiden läker alla sår och ingen längre minns hur det var, minns hur det var. Så därför gör de detsamma, detsamma, detsamma…
(ev en ny extravers m text)

Musen och kör (Kabaret-vals)
Om och om. Ont och ont. Tomt och torrt med iver.
Står att tiden läker alla sår…
(Många repriser med lite olika text.)
Så därför gör de detsamma.

Musen och flickan
Människa och människa. Omänniska.

Sedan dans med instrumentalversioner av först koral o sen vals.

Kören kommer in
Om och om. Ont och ont. Tomt och torrt med iver.
Står att tiden läker alla sår…
(Några repriser med lite olika text.)
Så därför gör de detsamma.

Musen och flickan
Människa och människa. Omänniska.

Kören
Hälla, fälla, smälla. Hu!

Det är natt i Musistan och klockorna slår tolv. Ding-dong, ding-dong…

SLUT!

Om dramaturgin, berättelsen och musiken

operator — Tue, 27 Jun 2006 21:04:00 +0000

Snabbanteckningar från manusmöte 060626 med Malin, Lisen o Niklas på café Marmelad en regnig sommareftermiddag som just lämnat midsommarhelgen bakom sig. Samt en del andra funderingar.

Allmänt
• Vad behöver historien mer? Vad vill vi ha med, vad vill vi få göra? Vad finns redan?
• Redan nu finns Akt 4 (som förmodligen blir akt 3 eller akt 2). Den består av fyra scener. I de två första talar kvinnan och musen om döda personer. I den tredje talar musen om människans korta minne. Den fjärde innehåller flickan som skjuter ärtor, mamman som skriker på Wilma, samt en psalm. Dessutom finns flera bitar av de andra scenerna som skall vara med.

Namn
Vad skall det heta. Rosa uppvind är fint, men lite snällt. (Kanske som undertitel.) Jag är lite inne på nåt om duvor. Död duva. Den döda duvan ligger ner. Döda duvan. Osv. (– en nyopera i rosa uppvind!)

Musikaliskt
• Man vill få sjunga ut, få vara på olika vis, kunna ta ut svängar. Det finns en grundkänsla av ett försiktigt och vackert textläsande som regelbundet stannar upp i reflekterande fermat. Och att det i instrumentala delar och vissa körer tar fart. Det vore kul med även solopartier som har farligare eller snabbare karaktär.
• Kanske borde alla roller ha var sin "stor" sång?? Mycket körer skall vi ha. Och kanske mer "dissonanta" partier? Eller är det en fråga om att variera instrumenteringen? Hur mycket tonfall av "jazz" det skall vara i grundläget tål också att talas om.
• Lite mer "komponerade" körer som den första, med pick, pick etc. Även ljudhärmandet med schhh… och rrrr… i akt 4 är kul. Mer sånt.

Om det sceniska
• På videon från den 21 ser det sceniska som vi jobbat (lite) med väldigt fint ut. Både danserna, agerandet och bilderna i bakgrunden. Så vi är nog inte fel ute.
• Eva påpekade att om vi väljer att dra lite mer åt performance o lite mindre teater, kanske vi får större möjlighet att dela roller, gå in o ut ur dem, eller ibland bära dem kollektivt i hela ensemblen. (Vilket inte hindrar att vi också gör scener som kvinnan o musen.) Hon påminde om Hotell Proforma, en dansk performancegrupp vars bilder absolut kan inspirera. (Det är mycket så jag sett det framför mig i min fantasi. Så stiliserat/koreograferat, och med vårt speciella bildberättande därtill.) Se länk:
• Hotell Proforma
• Klicka på titlarna o se bilder.

Sidospår
• Soledad såg idag en ensam och förvirrad man som satt på trottoaren och (om jag förstod rätt) ropade/skrek. Med jämna mellanrum kom en kvinna ut från affären intill och bad mannen vara tyst. Inget annat. Bara det!
• Malins bråk med grannen i tvättstugan som fortsatte på busshållplatsen. Malin skall pröva att spela in dialogen. (De grälade eftersom kvinnan under Malins tvättid lyft ut Malins tvätt och stoppat in sin egen!) Kan bli ett galet stickspår i stil med Wilma.

Genus
Varför är det hela tiden kvinnan som sörjer och gråter? Varför är det mannen som får lov att bli arg? Vi bestämde oss för rollbyte: Mannen sitter ensam på caféet o gråter o minns hur han satt bakom mamma på pakethållaren. Kvinnan är, i en annan scen, ensam på caféet o får ett raseriutbrott o sparkar på stolar.

Duetter, trios och tutti
• Det bör givetvis finnas något slags samtal mellan alla de olika karaktärerna, en slags relation. Om alla skall ha en duett med varandra blir bara detta det sex scener, duetter. Å andra sidan måste alla få ett solo var? Och sen finns ju dessutom trios som variant. Och framförallt måste ju alla sjunga tillsammans minst en gång per akt.

GP 23 juni

operator — Tue, 27 Jun 2006 20:33:00 +0000

Liten krönika i GP 23 juni 2006:

En opera växer fram direkt på scenen på Atalante.

I Atalantes salong hände häromdagen något jag längtat länge efter. Medan många andra antagligen tittade på fotboll var vi, relativt sett, ganska många som samlats för att se och prata om några scener ur en sex veckor gammal operaproduktion. Vi mötte konstnärer från olika områden som skapade tillsammans och det fungerade förunderligt bra.
Jag har tidigare slunkit in på AtalanteLab, den experimentverkstad som scenen startade förra året. Det måste få vara uselt, man måste få misslyckas har jag ibland tänkt, men ur detta har planerna på en opera med arbetsnamnet Rosa uppvind fötts. Niklas Rydén komponerar och skriver libretto, han klär ut sig till mus, sjunger, och vad han egentligen säger är att åren går, men passionen består.
En undersökning inifrån en pågående skapelseprocess om vad opera är och kan vara, är onekligen välkommen i ett fält som på sina håll stagnerat, där nyskrivna operor beställs, men inte spelas. Det som växer fram nu görs direkt på scenen, det är kalejdoskopiskt, fragmentariskt, skönt och oskönt på en gång, det finns sorg,svärta (en doft av Brecht) och någonstans en berättelse.
Längst fram på scengolvet står en modell av en industrimiljö som föreställningens bildmakare Jim Berggren skapade för 20 år sedan. Längre bort finns en kanske utbombad silverstad. Med hjälp av enkel, men fullständigt magisk teknik, blir modellerna till ett scenografiskt rum med oändliga möjligheter. Sedan dansar Jim, och gör det bra, med mänsklig närvaro – inga androider här inte. I högsta grad njutbart, spännande och ofärdigt. En inspirerande utmaning för mången institution – där ledarskap enligt en debatt tidigare i våras (på Folkoperan) handlar om att få konstnärer att lyda [sic!]. Kanske klart i höst.
ASTRID VON ROSEN

Synopsis och Karaktärer

operator — Tue, 27 Jun 2006 20:17:00 +0000

Här är en skiss för Tre Akter

Här följer en skiss på tre akter utifrån scenidéer som (i vissa fall) finns. (Jag vill
poängtera att detta är ram-idéer. Självklart skall dans, bild, performance o andra
slags utvikningar till för att fullända berättandet.)

Akt 1

Kören sjunger anvisningar med jämna mellanrum

Scen1
Kvinnan o mannen. Spårvagnen försenad. Avspärrningar. Nåt om något hotfullt
som händer i närheten. Nån med sprängladdning. (Jfr Tensta) Ensam
galningsången.

Scen 2
Den lilla flickan kommer flygande. Dialog med mannen om Rosa Uppvind och
sakernas tillstånd. Mannen o kvinnan pratar på. Allt blir mörkt o flickan släpper ut 7
möss o sjunger sin psalm.

Scen 3
Mannen är ensam på caféet. Gråter utan hejd. Minns barndomen o pakethålllaren.
Virra Firra Dirra.

Scen 4
Musen kommer in o talar med mannen. (Kanske blir arg på honom?) Berättar
sanningar. Kvinnan in o undrar om sprängardramat. Musen vet något att berätta.
Flickan kommer flygande o vet mer.

Gemensam avslutningskör. Kanske ensam galning i körversion.

Akt 2

Kyrktuppskör inleder rasistiskt

Scen 1
Kvinnan o mannen pratar. Det är svårt för de blir hela tiden irriterade på
ovidkommande saker, något som pekar på gamla sår o mönster. Men de försöker.
Och de minns kärleken i en duett.

Scen 2
Flickan o musen. Vad vi får reda på här vet vi ännu inte.

Scen 3
Kvinnan rasande. Sparkar stolar. Ett utbrott som ramlar ned i en avgrund av något.
(Är hon Arg på våld På idioti På tyranni På förtryck som enda vägen att härska???)
Då kommer flickan. De talar med varandra.

Sen nån slags avslutning med alla. Eller en ännu ej uppfunnen scen. Eller musens scen fr akt3 om det korta minnet?

Akt 3

Är den gamla akt 4 som vi redan har musiken till.

Scen 1
Kvinnan o musen om afghanistan o satt fast i fälla etc.

Scen 2
Kvinnan o musen om död och hundar.

Scen 3
Musen om kort minne och Om och Om (Gör människan samma misstag.)

Scen 4
Flickan flyger, ärtor, mamma, Wilma, Psalm.

Kommentar
Kanske skall scen 3 där musen läser om det korta minnet in i en annan akt så att
det blir mer variation i akt 3. T.ex. sist i akt 2. Och skall akt 2 och 3 byta plats? Vem
vet?

Vilka är då egentligen de olika rollfigurerna? (juni)

Kanske borde vi mejsla ut karaktärerna, vilka de är.
• Flickan skall inte vara elak o busknasig hela tiden. Därbakom finns också nåt mer. I själva verket är hon kanske en "fin dam" som råkat ut för nåt förskräckligt och blivit förtrollad. Eller så är hon en annan sida av kvinnan? En sida man normalt inte får visa. Flickan är också en som vet saker som ingen annan vet. Även om politiska o världsliga ting vet hon mera? Sanningssägare?
• Kvinnan har uppenbarligen förlorat sin son i Afghanistan. Hon har också något slags förflutet med mannen. Det framgår i den kärleks- (eller brist på kärleks-) scen de skall ha. Hon får också ett raseriutbrott i en kommande scen. (Kanske inte så konstigt!)
• Musen "ägs" uppenbarligen av flickan och är också en slags sanningssägare som kan betrakta människorna ur sitt perspektiv. Musvärlden är uppenbarligen civiliserad och har avskaffat barnaga. Varför musen är fången hos flickan vet vi ännu ej. Däremot att det är helt normalt i hans värld att nära anhöriga dör pga övervåld av olika slag. Ett tillstånd som liknar det man lever under i konfliktzoner som mellanöstern/Irak/Afghanistan.
• Mannen är knappast ännu skriven. Han kommer för sent eftersom spårvagnen inte gick i Akt 1. (Kanske ett mönster?) Han har ett sårigt? förflutet med kvinnan. Han längtar efter trygghet och upplever en slags ständig krav/prestationspress. Detta framkommer när han längtar till barndomens skenbara trygghet (han saknar det som är minnet av barndomen, det är inte säkert att han egentligen alltid var så lycklig som barn). Mannen kanske också får överta Virra Firra Dirra, ramsan/sången om alla Måsten man skulle vilja kasta bort.
• Sidokaraktärer. Det finns några personer runtomkring som omnämns eller t.om. medverkar. Kyparen. Mamman, tolvåringen och Wilma. Kanske Malins granne som grälar?
• Fåglar. Det finns ett starkt stråk av fåglar i berättelsen. Det är tuppar som slåss så fjädrarna yr. Det är en kör av kyrktuppar som är rasister. Och det är alla dessa duvor. Som dör och dör, om och om…

Work in progress juni 2006

operator — Tue, 27 Jun 2006 20:03:00 +0000

Här är länkar till tre videoklipp från det öppna genomdraget 21 juni 2006.

Hela Akt 4 - 133 Mb streamad h.264
Work in progress

Bara Scen 1 - 23 Mb
Work in progress

Bara Scen 2 Kvinnan i huset och dansen - 18 Mb
Work in progress

Bara Scen 3 Dansen - 12 Mb
Work in progress

Nedan håller jag på att lägga ut klipp från föreställningen i oktober. Är under arbete och utprövning. // Niklas

Föreställningar

operator — Tue, 11 Apr 2006 18:45:00 +0000

Spelperiod 2007
nypremiär 28 mars kl 19.00

ons-sön 28,29, 30, 31 mars, samt 1 april kl 19.00

genrep tis 27 mars kl 19.30

Spelas på Atalante

Spelperiod 2006
urpremiär 4 oktober kl 19.30

ons-fre 4, 5, 6 oktober kl 19.30
ons-fre 11, 12, 13 oktober kl 19.30

genrep mån 2 okt kl 19.30
ev offentligt genomdrag akt 4 tis 22 aug kl 17

Spelas på Atalante

Musikspår

operator — Tue, 11 Apr 2006 18:13:00 +0000

Här är länk till Niklas Rydéns råskisser från juli-aug 2006.:
Akt1Scen1
Akt1Scen2
Akt 1 Scen 3
Akt 1 Scen 4 och 5 (Slutkören är bara komp utan sång. Alla skall här sjunga texter från det de sjungit tidigare i akten.)

Akt 2 Scen 1
Akt 2 Scen 4

Akt 3 Scen 1
Akt 3 Scen 2
Akt 3 Scen 3
Akt 3 Scen 4

Här är länk till repetitionsinspelning av de fyra scenerna i akt 4 (060609):
Scen 1 Akt 4
Scen 2 Akt 4
Scen 3 Akt 4
Scen 4 Akt 4

Niklas Rydéns första kompositionskiss till Akt 4 maj 2006:
Niklas orginalskiss till Akt 4

Några lätt redigerade improvisationer från det tidiga arbetet i januari-mars 2006:
Scen 1 Uncas o Anna
Scen 2A Malin piano o Lisen sång
Scen 2B Uncas Niklas Lisen Malin

Text uppslag

operator — Tue, 11 Apr 2006 18:11:00 +0000

Här är några stickspår med ordagranna citat jag skrivit av från TV-program och som fungerat som inspiration.

1) En flyktings berättelse i uppdrag granskning:
Det här är inte bra för mig. Jag är en liten pojk. Jag är nitton år. Men jag tänker som en som är femti.
En natt. Det knackade. Pappa öppnade. De skjöt honom i bröstet. Spring ropade han. Jag sprang till min bror som sov i sängen. Han svarade inte. Jag lade armen på honom. Det var alldeles blött. De hade skjutit honom i bröstet. Jag rusade ut. De skjöt mig i fötterna. Bägge fötterna. Jag kom sex meter. Sen rasade jag ihop.

2) Carola Häggqvist dan efter vinsten i den svenska uttagningen till schlager-em:
Jag har känt mig så buren…
Jag kunde faktiskt inte prata igår morse
Så det är klart, jag hade velat kunna trycka till lite mer
Men evigheten bar mig hela vägen
Det har med timing att göra också
Och jag kände att jag har mycket mer att ge
Jag var öppen för alla möjliga förslag i början
Och så får fläkten ta ta i mig och föra mig vidare
Samtidigt måste jag gå på känsla
Jag hade fått två färger faktiskt som jag kände för
Guldet som finns på insidan av våra hjärtan skall få vara det som är uttrycket även när det är lite dolt
Det är bara ooooo
Det blir annorlunda när det är på riktigt
Jag tycker de har vart jättefina alltså
Hur påverkar det mig
Jag har stått där sedan jag var liten
Du kan inte ens en gång be höll jag på att säga
Jag ser att det öppnade dörrar för mig
Se till att man är fit for fight i kroppen och själen

Libretto första skiss

operator — Tue, 11 Apr 2006 18:06:00 +0000

AKT 1

Det är alldeles vitt i dimman. Mannen går över det lilla torget och in genom dörren till caféet. Där slår han sig ned bredvid kvinnan som sitter närmast fönstret. På trottoaren utanför slåss två tuppar. Deras fjädrar fastnar på fönstret i fukten.

Han:
"Spårvagnarna gick inte. Det var avspärrat. Jag blir så trött!"

Hon:
"Det kan bara bli bättre. Inget kan bli sämre. Inte ens du. Ingen."

Han
"Jodå. Hörde du om den nya lagen? Att de skall förbjuda höga läderstövlar för att spara djur. För att det skall gå åt mindre skinn. Kunde de inte förbjuda vapen istället. Då skulle det gå åt mindre människor. Och vi skulle slippa sånt här."

Kyparen kommer med ölen mannen beställt. I den lilla lokalen finns ett jättefönster mot torget. Tupparna är nu borta. Vid två av de sex borden sitter ensamma män och bläddrar i tidningen. Det är sen eftermiddag och kaffekopparna börjar ersättas av ölglas.

Hon
"Tror du de kommer att klara det? Det är ju helt overkligt att det är Johanna och Emma. Och bara tre kvarter härifrån. Helt overkligt. Har du hört nåt."

Han
De vet ingenting. De tror det är en ensam galning. Eller inte. Ingen vet nånting.

Dimman är plötsligt borta och i skymningen ser man det blåa röda blinkandet från avspärrningen lysa upp fasaden längst bort. Det är vackert. Mannen reser sig och går ut för att prata med den förbipasserande vännen. Två stora brandbilar kör förbi.

Hon:
En ensam galning, det var väl skönt
En ensam galning, hoo
En ensam galning, skimrar så grönt
En ensam, ensam, doo

Det blir så mycket enklare
Om det är någon, om det är nån som inte
Vet vad han gör
Inte förstår varför

Det gör så mycket ondare
Om det är någon, om det är nån som vet
Illa han gör
Som vet precis varför

En ensam galning, det var väl skönt
En ensam galning, hoo
En ensam galning, rimmar på grönt
En ensam, ensam, doo

…och polisen vet fortfarande inte mer än att det är en eller två män som tagit de två vänninorna som gisslan inne på banken som precis höll på att stänga. All personal kunde lämna lokalen bakvägen. Enligt en källa har inga krav framförts och det troliga är att polisen avvaktar för att kunna etablera kontakt. Kvinnorna i gisslan är båda i 30-årsåldern och kom i sällskap som kunder till banken. Vi återkommer med en ny extrasändning så snart vi får reda på något mer…

Mannen står ensam utanför fönstret och röker. Samtidigt plockar han fjädrar från fönstret. Det skymmer ordentligt nu. Klockan är sju.

Akt 2

Det har gått ett halvår. Det är en gråklar vinterförmiddag och några sår har läkts. Kvinnan är ensam på caféet och låtsas läsa tidningen. Men egentligen är hon nån helt annanstans. Hon gråter hejdlöst och vet inte om hon skall gå ut eller stanna kvar. För det bara fortsätter.

Hon
När det bara kommer över mig. Jag vet inte. Skulle vilja sitta bak på cykeln. I stolen på pakethållaren. Med mammas stora mjuka blåa kappa framför. Blunda, känna vinden, farten och bara lita. Lita på. Lita till. Lite till.
Var är du? Varför finns du inte? Hur tror du det känns att bara vara? Utan?
Jag minns höstarna mest. När träden fortfarande var gula i det kyliga klara. Jag levde. I mig.

Utanför håller någon på att kasta glasflaskor i containern. Det väsnas. Huset vibrerar också av bilen som parkerat utanför med motorn på. Kvinnans gråt upphör plötsligt när hon ofrivilligt börjar läsa notisen om hur Mick Jagger bestigit Mount Everest i sällskap med tio djurrättsaktivister från gamla Östtyskland.

Hon
Virra Firra Dirra
Jag kan, jag kan
Jag måste kunna
sluta irra, irra

Vinna Finna Dinna
Jag vill, jag vill
Jag måste vilja
sluta hinna, inna

Vicka Ficka Dicka
Jag skall, jag skall
Jag måste skola
sluta hicka, icka

Vippa Fippa Dippa
Jag kan, jag kan
Jag måste kunna
sluta slippa, trippa -pa -pa -pa

Villa Filla Dilla
Jag vill, jag vill
Jag måste vilja
sluta trilla, illa -la -la -la

Vissa Fissa Dissa
Jag skall, jag skall
Jag måste skola
sluta gissa, issa -sa -sa -sa -sa
-sa -sa Satsa på dig själv istället!

Vem är du
Vad vill du mig
Vad vill du mig, Säg!

Vem är jag
Vad vill jag mig
Vad vill jag mig, Hej!

Det märks att det är lunchtid. Utanför fönstret är det rörelse. Hon ser Honom komma över torget. Det blåser lite. Två sällskap kommer in genom dörren. Sen kommer Han. Det blir väldigt trångt och plötsligt är den lilla flickan uppe i taket. Hon tittar ner på de andra.

Han
Du kan inte sitta där uppe. Du kan ramla ner o skada dig.

Flickan
Det blåser rosa uppvind. Du förstår inte. Uppvind, tuppvind

Flickan vilar behagfullt ironiskt med ena armbågen mot taket.

Flickan
Ni vet ingenting. Ni tror att bussen bara kommer och går. Att den aldrig står. Att det finns bjällror på vintern. Dumma!

Han
Ta ner henne! Hjälp mig. Hon är ju helt galen. Hon kan inte göra så här!

Det är ett gammalt hus och tre och en halv meter upp till taket. Flickan rullar runt och sätter sig upp. Hon flinar ner mot dem. Samtidigt som hon nynnar på en sång släpper hon ut sju vita möss som börjar springa i en cirkel runt henne.
Nere på golvet vänder sig kvinnan till mannen.

Hon
Bry dig inte om henne. Hon stör ingen däruppe. Kom och sätt dig här.

Mannen köper kaffe. Utanför grälar två äldre män. Det yr skräp i blåsten och de har var sin tupp i handen. Till synes livlösa slängs djuren fram och tillbaks när männen bråkar. De hålls fast i sina ben och kammarna svajar mot marken.

Han
Det är faktiskt 18 år sedan. Jag fattar inte. Är det för min skull? Det kan ju inte va så. Det är ju inte vi. Det har ju aldrig varit vi.

Hon
Det är inte därför. Det är inte därför gråten… Jag vet inte…

Han
Men det är ju nåt du…

Det blir plötsligt mörkt. Kristallkronan slocknar och den gråa dagern i fönstret bländar mer än lyser upp. Uppe i taket sitter flickan med två levande ljus vid sin sida. Hon tvinnar sitt mörka toviga hår mellan fingrarna medan hon sjunger.

Flickan
Det går en ängel kring vårt hus
Med två förgyllda ljus
Han bär boken i sin hand
och barnet i sin famn
Nu somna vi i Jesu namn
Amen

Flickan är borta. Allt lyser som vanligt igen. Det är bara hon och han och deras tomma koppar kaffe.

Han
Alltså. Jag fattar inte. Hur kan man bära två förgyllda ljus, en bok och ett barn på en och samma gång. Jag fattar ingenting.

Lunchen är slut. Trådbussen kör förbi på sin ändlösa färd fram och tillbaks. Tvingad till sin väg av den till synes outslitliga elektriska ledningen med alla gråsparvar som bara lyfter ett ögonblick när den far förbi. En vit mus kilar över golvet och klockan slår två.

Akt 3

Är bara påbörjad, inte skriven. Två idéer finns, dels kyrktupparnas vers. Dels mannens raseri.

Mannen står upp mellan borden. Han är alldeles rasande. Han sparkar till en stol och en till. De välte och far över golvet fram till väggen där de blir liggande.

Han
Liten, mindre, minst. Det är svårt att tro man finns. Lugnt och fint. Lugnt. Att se. Att kunna se. Att synas. Att få se. Att bli sedd. Att vara. Någon.

När trådbussen åker förbi igen sitter den lilla flickan mellan elbygelns armar och tovar sitt svarta hår. Hon räknar sparvar och kastar giftpilar på alla mörka. Runt torget ropar kyrktupparna hest till varandra.

Klockan är sju. Kuckeliku. Ku-ku-ku.
Ku-klux-klan, han är från iran, iran, nej Kurdistan.
Ku-klux-klan, är han inte från stan. Hu. Hu.
Klockan är sju. Kuckeliku. Ku-ku-ku.
Ku-klux-klan, han bär en turban, turban, från Afghanistan
Ku-klux-klan, är han inte från stan. Hu. Hu.

Långtbortistan

AKT 4

På torget pickar duvorna i marken. En går i en cirkel. Sjuk.
Kvinnan med brandgul ryggsäck passerar för tredje gången.
Det är gråkall våreftermiddag och små tanter skvallrar utanför affären. Den ensamma duvan lägger sig ned för att dö.
Inne på caféet finns bara en kvinna. Hon pratar med den vita musen som sitter på bordet.

Scen 1

Kvinnan
Han kunde väl ändå väntat till jag var femti. Man får inte bara dö så. Man kan inte överleva sina barn. Jag kan inte det.

Musen
Min mamma blev uppäten av en katt när jag bara var tre veckor. Det var otäckt.

Kvinnan
Jag vet inte vad han skulle i Afghanistan och göra. Det var Talibanerna. Och USA.

Musen
Smällar. Min bror fick ta smällen i en fälla i källaren. Han satt fast nästan två dygn innan han dog.

En kvinna och hennes tolvårige son kommer in genom dörren. De grälar. Pojken bär sin ettåriga lillasyster på armen.
Musen ligger på rygg och håller en liten liten bok mellan tassarna.

Scen 2

Musen
Barnaga förbjöds redan på 1940-talet i Musistan. Det blev bra. Nu är det bara katter, fällor och flickan med det toviga håret vi fruktar.
Ojdå! Här står att Afghaner är en slags hundar. Slogs din son med hundar?

Kvinnan
Som hundar. Just som hundar. Trogna, lojala och utan att vilja. Precis som hundar. Hunsade. Inte tänka. Bara lyda. Saken. Den goda.
Vi hade faktiskt en hund, en tax. Vi gick, med kopplet fäst i barnvagnen. På vår runda. I ur och skur. Ett universum. Ett liv. När han blev större ville han hålla kopplet själv. Som de drog iväg! Ramlade, skrattade, slickade. På fotografiet där solen spelar på parkettgolvet. De leker. Tvillingar. Som tvillingar.
Som hundar. Precis som hundar. Och nu är han död. Jättedöd. Precis allt. Allt.

Scen 3

Musen
Här står att minnet är det kortaste. Kortare än vit dvärgmus. Det står att tiden läker alla sår och ingen längre minns hur ont det var. Därför gör de detsamma. Om och om. Ont och ont. Tomt och torrt. Människa och människa. Omänniska. Hälla, fälla, smälla. Hu!

Flickan med det svarta toviga håret svävar liggande genom rummet. Hon skjuter ärtor med ett rör mot ettåringen som sitter i barnstolen.

Scen 4

Flickan
Snorunge, horunge, lortgris, skjortgris
Skitstövel, Vitstövel, Blekfis, Vekfis
Ärta kan du ha, kan du ha ha ha

Ettåringens mamma nästan skriker:

Mamman
Wilma! Hur bär du dig åt. Det går ju inte att gå och fika med dig längre. Wilma! Hihihi. Lugna ner dig. Det går ju inte att ha dig i möblerade rum Var har du din napp? Wilma! lugna ner dig. Du får inte äta sånt. Hihihi. Wilma hur bär du dig åt. Din skitgris! Nu går vi.

Flickan
Snorunge, horunge, lortgris, skjortgris
Skitstövel, Vitstövel, Blekfis, Vekfis
Ärta kan du ha, kan du ha ha ha

Jag vill va som du, va som du
Lika bra, lika bra

Det går en ängel kring vårt hus… (eller annan vers)

Ding-dong, ding-dong. Cafédörren låter varje gång nån kommer eller går. När flickan flyger förbi igen tar hon den vita musen och stoppar ner iden sin påse. Ute har ytterligare två duvor dött och klockorna slår fyra.

Reptider i september

operator — Tue, 11 Apr 2006 18:00:00 +0000

För repperioden har vi satt ett noggrant schema med fyra dar i veckan först o sen mera. Vi pratade om att ha gemensam uppvärmning dessa dagar. Vi införde också begreppet socialt rum. Två kvällar i veckan, när vi repar, håller vi för gemensamt umgänge med rum för prat om processen, konstnärlig utvärdering, titta på video och bli trygga o fina ihop.

v 36, mån-tor kl 10-18, soc rum mån o tis (ons 10-16 musiker)
v 36, mån-tor kl 10-18, soc rum ons tors. Öppet rep kl 16 på torsdag
v 37, mån-fre kl 10-18, soc rum mån tor, Öppet rep tors kl 17
v 38, mån-sön kl 10-18, Malin ej tor-fre, lör-sön, soc rum mån ons öppet rep fre den 22 kl 19
v 39, mån-fre 10-18, ej magnus, soc rum mån ej tor 28 kväll, ej Minna tor fre
Sönd 1/10 samling kl 15
Månd 2/10 13-17
Tisdag 3/10 Reservdag

Genomdrag, 1/10, 18.00
Genrep 2.10. Kl 19.00

Förest 4, 5, 6 o 11, 12, 13 okt, förest. kl 19

Andra aktuella tider

operator — Tue, 11 Apr 2006 17:57:00 +0000

Jim o Niklas träffas ons 28 o tor 29 juni för planering o konstnärliga samtal o möten med bla Tora, Michel och Uncas.

Veckan därpå ev möte med Minnna o Soledad. Eventuell social kväll hos Jim?

I övrigt arbetar Niklas o Jim under sommmaren vidare.

Från 14-22 augusti är scenen ledig för rep. Ev öppet genomdrag 22 aug kl 17.

Se material från Work in Progress i mars 2006

operator — Sun, 09 Apr 2006 20:42:00 +0000

Här är lite material från vår WiP 24-25 mars. Lägg märke till att allt material är improvisationer o skisser.

Work in progress

//Niklas Rydén

Medverkande

operator — Sat, 08 Apr 2006 22:12:00 +0000

Niklas Rydén, tonsättare, projektledare, har huvudansvar för text och musik.
Jim Berggren, konstnär, projektledare, har ansvar för bild och projektion.
Minna Kiper, koreograf, dansare, ansvarar för rörelse.
Anna Wemmert Clausen, ljusdesigner, deltar i musikskapande, regi o kör.
Lisen Rylander, sångare, musiker, samt medskapare.
Malin Dahlström, sångare, musiker, samt medskapare.
Magnus Boqvist, sångare, musiker, samt medskapare.
Magnus Bergström, sångare, musiker, samt medskapare.
Gustaf Karlöf, sångare, musiker, samt medskapare.
Livet Nord, sångare, musiker, samt medskapare.
Emma Nordlund, sångare, musiker, samt medskapare.
Soledad Howe, danskonstnär, dansar, samt medskapar.
Nonno Nordqvist, kostym.
Michel Droetto, bildkonstnär, medverkar som bildskapare och teknisk möjliggörare.
Uncas Rydén, musiker, skribent; librettokonsult, regihjälp och dokumentation.
Klara Rygielski, dansare, praktikant, medverkar med rörelse.
Anders Korobczynski, sångare, är med i kören.
Kalle Bäccman, projektledare, producent, arbetar med fortsättningen.
Emma Rygielski, projektledare, producent, arbetar med fortsättningen.
Cecilia Suhaid Gustafsson, projektledare, producent i projektet.
Tora Ljusberg, projektledare, var producent i början.
Alexander Hall, producent, grafisk design.

Liveljud

operator — Mon, 03 Apr 2006 20:00:00 +0000

Här är ljudet från liveinspelningen av föreställningen den 12 oktober 2006.

Press

operator — Sun, 02 Apr 2006 17:49:00 +0000

Uppvind har fått mycket press. Här är länkar till några recensioner och en del annat. Kommmentarerna var blandade och speglar väl det faktum att föreställningen på premiären verkligen var alldeles ny.

Recension DN 061006

Recension GT 061005

Recension GP 061006

Reflektion i GP 060623

Förhand i GP 060927

Bilder

operator — Sun, 02 Apr 2006 17:40:00 +0000

Här är länkar till bilder.

Föreställning 061012

Pressbilder från oktober

Grafik av Jim Berggren

Work in progress mars 2006

Scenografiskisser